Valåret närmar sig sakta men säkert, åter igen dags att sätta sig in i sakfrågorna. Det är en process, och vet faktiskt inte på vilket parti jag ska placera min röst.
I samband med detta, så passade jag på att läsa en bok som går under benämningen, Sverigedemokraterna: den nationella folkrörelsen. Den har visserligen några år på nacken nu (2001), men ändå ganska relevant i sammanhanget. Sverigedemokraternas historik förblir oförändrad oavsett bokens publiceringsdatum.

Vad som framstår som intressant för min del, är partiets kopplingar till extremismen, dess omfattning och historiken bakom dessa.
Under läsningens gång så kände man sig stundvis dum, bokstavligt talat. Jag kände till några av rörelsernas existens, så som: BBS, VAM, Nordisk Front.
Eftersom jag personligen inte rör mig i dessa kretsar, och har inte haft någon större intresse av att göra ett djupdyk i ämnet. Det har bidragit till en viss naivitet från min sida, har inte riktigt varit medveten om dess omfattningen genom årens gång.

Det som är intressant med Sverigedemokraternas i sammanhanget, är att de desperat försöker att tona ner kopplingarna och de vet inte riktigt hur de ska handskas med detta. De gjordes ett försök med att lansera den så kallade Vitboken, där man försökte att rättfärdiga det hela, 700 sidor som behandlar ämnet. Har personligen inte haft tid till att plöja mig igenom boken än, kommer förmodligen att läsa den så småningom, men det är ändå 700 sidor som ska gås igenom och det sker inte över en natt.

Med det sagt, Sverigedemokraterna är legitimt parti, inröstad av folket. Och de har lyft upp vikta sakfrågor på bordet, sakfrågor som tidigare var något av en tabu att ens prata om, och har någon försökt sig på att lyfta fram sakfrågan…så har genast rasist stämpeln inpräntats.

Men man ska ändå vara väl medveten om, vad det är man röstar på.