Edvard Snowden, jobbade 2009 för del Del som systemadministratör. Avslöjade NSA hemligheter i Hongkong 2013.

PRISM, data colletion program

PRISM projektet drog i gång under George W. Bush eran (2007), och det var Protect America Act 2007 som legaliserade allt.

Samlade in data från:

• Microsoft, framför allt Hotmail (övervakningen påbörjades 2007)
  2010: 310 miljoner användare.
  107 triljoner e-post skickades via tjänsten det året.
  
  2012: 324 miljoner användare.
  144 biljoner e-post skickades dagligen via tjänsten det året.
  
  
• Yahoo (övervakningen påbörjades 2008)
  2008: 225 miljoner användare utav Yahoo Mail.
  Processade ca 100 biljoner e-post dagligen vid den tidpunkten.
  
  2010: 273 miljoner användare.
  3.7 biljoner e-post skickades dagligen genom tjänsten.
  
  
• Facebook (övervakningen påbörjades 2009)
  2007: 20 miljoner användare.
  2010: 600 miljoner användare.
  2012: 1,6 biljoner användare.
  
  
• YouTube (övervakningen påbörjades 2010)
  
  
• Skype (övervakningen påbörjades 2011)
  2011: 170 miljoner användare.
  207 biljoner minuter av video & röstsamtal registrerades det året.
  
  2012: 600 miljoner användare, uppskattningsvis.
  Data gällande mängden samtal det året, hitta inga direkta källor kring det.
  
  
• PalTalk (övervakningen påbörjades 2009)
  
• AOL (övervakningen påbörjades 2011)
  
• Apple (övervakningen påbörjades 2012)
  iCloud tjänsten lanserades 2011 och hade ca 20 miljoner användare globalt, en vecka efter lanseringen.
  
• Google (övervakningen påbörjades 2009)
  2010: över 200 miljoner användare.
  107 triljoner e-postmeddelanden skickade via tjänsten det året.
  
  2012: runt 450 miljoner användare.
  60 biljoner e-postmeddelanden skickade dagligen det året.
  
• Google Drive: 10 miljoner användare två dagar efter lanseringen 2012.
  
  
  Typ av data som samlades in:
• Videosamtal & röstsamtal
• E-post
• Bilder
• Aktivitet, i form av loggar
• Videokonferens samtal
• Sociala medier

Kort summering, Snowden läckte ut ca 200 000 dokument, 600 av dessa är offentliga idag och det tack vare: The Guardian och The Washington Post. Men tidningar så som: Der Spigel och Le Mundo bidrog med sitt.

Först var tanken att inte nämna specifika siffror i sammanhanget, för att det är väldigt svårt att veta hur exakta de är.
Kände i slutändan att det blev väldigt svårt att framställa övervakningens omfattning utan dessa siffror, och det blir inte enklare bara för att siffrorna finns där.
Biljoner benämns i sammanhanget, uppenbart för alla att det är ett stort tal, men vad är en biljon egentligen. Hur förhåller vi oss till mindre belopp så som miljoner, har vi som enstaka indriver ens sett 1 miljon människor under vår hela vår livstid? Har vi sett en miljon av något egentligen? Så hur ska vi kunna förhålla oss till biljoner och sätta det i ett sammanhang så att det blir begripligt.

Jag har fått skriva om det här inlägget hundra gånger 🙂

Jag ser ju utvecklingen framför mig, vart det har lett oss. Vi är på god väg att kliva över tröskeln helt, frågan som jag ställer mig själv; vad är de framtida konsekvenserna. På höger hand så ser jag nödvändigheterna med implementeringen av ett sådant system, men jag kan inte heller blunda för riskerna som detta kan medföra.
Mycket av detta blir naturligtvis rena spekulationer från sida, eftersom det inte finns någon offentlig dokumentation tillgänglig för oss vanligt dödliga, utöver det som Snowden läckte; det är trotts allt bara 600 dokument, resterande 199400 av dessa förblir ändå otillgängliga.
Men vi har ändå fått lite insikt i hur pass omfattande säkerhets organisationernas övervakning kan bli, och därmed fått en bättre bild av hur det fungerar bakom låsta dörrar. Det är trotts en värld som vi vanliga medborgare, aldrig får en inblick i, i vanliga fall dvs.

Sedan kan man kritisera de moraliska aspekterna kring övervaknings omfattning och det med all rätt, med det är faktiskt en helt annan sakfråga.
Personligen, så skulle jag mycket väl förstår mig på, hur man rättfärdigade att ett liknade system skulle upprättas även i Sverige, skälen till nödvändigheten så att säga. Men det i sig betyder inte att jag gläds över det, hur det till tillämpas och så vidare.
Vad jag inte förstår mig på, är att allt för många har inställningen; jag har inget att dölja. Det kan du ge dig fan på att du har, helt beroende på de rådande omständigheterna.

Jag skulle lätta kunna fördjupa mig i ämnet ytterligare, men jag vill inte göra det för det kan hända att någon blir kränkt. Och det är inte syftet med det här inlägget, grund tanken var att det skulle framstå som informativ.
För min egen del så tycker jag att ämnet i sig är väldigt intressant, för det berör oss alla på ett eller annat sätt.