Detta blir ett väldigt kort inlägg, det har varit mycket snack om James Webb teleskopet de senaste åren. Alla har faktiskt inte möjlighet (kan vara tidskrävande) att gräva fram bilder, för dessa ligger utspridda i olika forsknings institut.
James Webb teleskopets totala driftkostnad under en 24 års period är beräknad till att uppnå 9.7 biljoner dollar, och själva teleskopet kostade runt 10 biljoner dollar att bygga.
Dessa kostnader medför i praktiken att åtkomsten till bilder är begränsad, och jag förstår delvis varför men samtidigt lite besviken över att det är som så.

Varje prick på bilden är en galax, inte stjärnor vilket man lätt kan tro. Eller ja, delvis rätt i alla fall och det är inte illa gissat, varje prick är en gruppering som består av 200 – 400 miljoner stjärnor. Nu så utgör bilden nedan en väldigt liten del av det som kan observeras av hela vårt universum.

Åtkomsten till information ur ett historiskt perspektiv

Fram till 1600-talet skrevs nästan allt på Latin, det fyllde ett syfte och det var att begränsa åtkomsten till information. Det övre maktskiftet ville ha kontroll över folket, det blir väldigt svårt att motargumentera något om det inte finns ett belägg för argumentet.
Argumentet i sig blir då, en lång rad av lösa antaganden dvs spekulativ. Det i sig betyder nödvändigtvis inte att du har fel, men du har inte ett belägg för det och då är det genast enkelt att avfärda det helt.

Det är av det här skälet jag drar parablerna till James Webb teleskopet, att åtkomsten till informationen begränsas medvetet. Självklart, det är USA som har betalat stora delar av kalaset med skattemedel.

Det borde inte vara som så, men det är som så. Och ska vi förvänta oss att få åtkomst till informationen så får vi betala för det, åter igen faller vi tillbaks på 1600-talet, där det övre siktet ur samhället har möjlighet till att få åtkomst till mer än folket.

Det är faktiskt lite ledsamt att vi inte har lyckats att bryta den cirkeln än.