Hade ett jätte intressant telefon samtal med en representant från UFO-Sverige. Stora delar av samtalet förblev delvis spekulativ i sin natur, men förhöll sig till fakta som man kan förhålla sig till.
Tex att förekomsten av liv är inte så unikt som vi tidigare trodde, att vi faktiskt har hittat en planet 10 ljusår bort. Mycket tyder på att det finns enklare form liv på denna planet, troligtvis i form av plankton men liv oavsett.
Detta har fastställts genom spektrografi, upptäckten av gaser har gjort, gaser som inte skulle existera utan förekomsten av liv Det är fastställt av NASA vid det här laget, fast de är fortfarande väldigt försiktiga med att göra ett 100% konstaterade, men mycket tyder på att det är som så.

Sedan kan man gå in på det spekulativa men ändå förhålla sig till fakta, att vi dag har upptäckt runt 200 – 300 miljarder galaxer i det universum som vi kan observera. Varje galax består av uppskattningsvis 100 miljarder till 1 biljon (1 000 000 000 000) stjärnor, sannolikheten är att 75% av dessa stjärnor har ett solsystem, det anses vara en rimligt bedömning om man utgår ifrån det vi känner till.
Jag och representant från UFO-Sverige var ganska överens om saken: 


• Att det är helt orimligt att komma med argumentet och hävda att uppkomsten av liv är något unikt i sammanhanget, dvs att det skulle vara något som begränsas till vår planet.
• Och att uppkomsten av intelligens är troligtvis mer förekommande, än vad vi är villiga att medge för oss själva.

Egen spekulation efter samtalet

En Frågeställning som kan dyka upp vid sådana här tillfällen är, var står vi i utvecklingen, kan vi ses som en avancerad civilisation. Jag skulle önska innerligen att jag skulle kunna säga Ja på den frågan men det kan jag inte, vi är inte det; vi står i startgroparna inför utveckling av en civilisation som har stora möjligheter till att utvecklas till något fantastiskt.
Tekniskt sett då, vi har inte kommit speciellt långt, transistorn i sig är ett ganska nytt påfund i det stora hela, om den moderna människans existens inkluderas i ekvationen, vilket sägs vara ca 300 000 år.
Ur den infallsvinkeln, så har vi faktiskt inte varit tekniskt avancerade i mer än 60 år.
Sätter man dessa 60 år i ett annat tidsflöde, universums flöde. Då hamnar vi i situation där människans existens utgör en bråkdel av en sekund av Universums existens. Så det vore helt galet att tro, att vi är den mest avancerade civilisation som existerar.
Det är ganska troligt att vi har civilisationer som ligger flera hundratusental år före oss i utvecklingen, kanske rentav av miljoner år före oss; det finns inget som säger att det inte kan vara som så. Och i så fall, hur förhåller vi oss till det.
Skulle vi få se teknik som är 100 000 år före oss, i förhållande till det vi har idag. Vi skulle inte en greppa konceptet om de förklarade det för oss, det skull förmodligen framstå som magi kraft i våra ögon.

När uppnås det där fantastiska som nämndes som nämndes tidigare, kanske 100 000 år bort, förutsatt att vi tar oss dit.
Vi är en aggressiv, oberäknelig art och framförallt territoriell. Vi har en förmåga till välja aggressivitet, framför att samarbeta med andra som befinner sig utanför våra territorium. Se bara på den globala friktionen som vi omges av globalt idag, vi gränsar till tröskeln till att förinta oss själva helt och det medvetet; det endast på grund av ideologer, övertygelser, tillgångar och så vidare.
Förr att ta oss dit, så måste vi på något sätta hitta ett sätta att komma överens med varandra. Vi måste överge koncept som religiösa övertygelser “historiskt sett, en konflikt katalysator” det är som gjort för att skapa friktion.

Det var inte länge sedan vi klöv atomen. Händelsen i sig, bidrog till att helt plötsligt möjlighet till att producera större mängder energi än tidigare.
Tycker att Atomålder är en missvisande benämning, vi lyckades att klyva atomen men det är också allt, vi bemästrar inte det på något vis utöver det.
Det är inte som så, att vi kan gå in och peta i atomens struktur och därigenom skapa helt nya material. Vilket tekniskt sett borde vara genomförbart i mindre skala idag, men vi är inte där i utvecklingen än.
Ganska nyligen så har vi börjat att försöka oss på att utveckla medel att framställa energi genom fusion, vi måste helt enkelt komplimentera kärnkraften med något. Lyckas vi att “vilket vi kommer att göra så småningom” att lösa problematiken med fusionen, så kommer vi evn få en 25 – 30% ökning i den befintliga energiproduktionen.

Jag tror att fusionen i sig är en tillfällig lösningen, mycket tyder på att den framtida energiförbrukningen kommer inte att minska, snarare tvärtom. Troligen så kommer detta leda till att vi någon gång framöver, kommer att börja att snegla på alternativ; så som att utvinna energi ur antimateria.
Dess värre så medför en ökad energiförbrukning andra problem, all förbrukning av energi har ett restavfall så att säga och det är värme. Vår atmosfär har förmåga till att desorbera värme, men det finns yttre gräns för hur mycket, och där har vi uppkomsten av framtidens ekologiska problem.