Voigtlander 58 Nokton SL II-S
Optiken har varit oanvänd allt för länge, vet inte riktigt varför det har blivit som så att det samlar dam på hyllan, betydligt oftare än vad den sitter påmonterad på kameran. Det med tanke på hur pass bra optiken faktiskt är, kanske är det på grund av bekvämlighet, att man drar sig från att använda manuell fokus.
I vilket fall, bestämde mig för att plocka fram optiken här om kvällen och se vad den verkligen går för under varierande ljusförhållanden; under ljusa och mörka förhållanden.
Under de mindre gynnsamma förhållandena så blev jag faktiskt väldigt imponerad, med tanke på att en Nikon D700 har något av en övre gräns för vad som genererar acceptabelt bra bilder. Upp till ISO 6400 hålls grynigheten inom rimliga gränser och efter det så skenar det iväg, inte så att bilderna blir oanvändbara men ändå något som man vill undvika.
Jag har inte fotograferat i mörker på bra länge, så resultatet blev som det blev. Inte katastrofal, får försöka att se det ur infallsvinkeln; efter långt uppehåll så tar det en stund att komma tillbaks i form.

