Tänkte råda bot på bristen av aktivitets variationen på fritiden, lätt hänt att snöa in sig på ett specifikt intresseområde och det känns som att jag måste utvidga intresseområderna för att råda bot på rastlösheten som uppstår i vardagen.
Inte för att det är en konstant ihängande känsla, men det känns som att jag vill utvdvidga färdigheterna utöver: kalligrafi, astronomi, fotografering & mountainbike cyklandet. Specielt det sist nämna fysiska aktivitetten, känner mig en smula låst på den punkten.
Vissa mår helt enkelt bäst utav att ägna sig åt en specifik aktivitet och därmed specialisera sig, medan andra kräver variation för att uppnå en inre balans i livet…svårare än så är det inte.

Problematiken för min egen del bestod av, att bestämma sig för vad man ska ägan sig åt på fritiden. När man väl började att se sig om efter alternativ, plötsligt så fanns det så mycket som framstod som väldigt intressant och alltför mycket av det framstod som potentiella alternativ.
Men verkligenheten är dess värre som sådan, allt har en medförande kostnad och det är något som inte går att undvika, hur man än vrider och vänder på det.

Jag börjar också att bli med åren, det är ett faktum. Realistiskt sett, detta medför sina naturliga begränsningar och man måste någon gång inse att man inte är Stålmannen längre.
Var därmed länge inställd på att, fysisk aktivitet var helt uteslutet för min del. Inte uteslutet i den mån, att jag absolut inte kunde tänka mig att ägna mig åt det, men lagsport och kampsport stryks bort helt från listan; det har aldrig varit min grej.
Alternativet som fortfarande framstod som lukrativa, är precisions sporterna och många av dessa är faktiskt singel race aktiviteter så som: skytte, skateboard, snooker, dart & bergsklättring.

Aktivetet, det slutliga valet föll på…

Efter några veckors intensiv tankeverksamhet, så kom jag faktiskt fram till vad som passa mig; kan man tänka sig att, det går att råda bot på obeslutsamhet, bara man lägger maken till att göra något åt saken.
Min personlighet är som sådan, att jag är väldigt social som individ och jag kan prata med vem som helst och det mycket.
Men när det gäller till aktiviteter på fritiden så som hobbyn och sport, så vill jag inte ägna mig något som bidrar till att jag är inte är bunden till andra individer. Ett förtydligande kanske är på sin plats, jag vill inte att någon annan utöver mig själv ska kunna påverka resultatet; prestationen ska vara min och jag vill inte ha möjligheten att till lägga skulden på någon annan än mig själv, när resultatet inte blir som tänkt.

Jag äganade mig åt pilbågskytte när jag var yngre men av någon konstig anledning så föll det bort helt under gymnasie tiden i skolan. Konstigt, med tanke på att jag fortfarande har goda minnen dessa aktiviter och kan fortfarande komma ihåg vissa personer som var involverade i sytte verksamheten.
Damen som som lärde mig att hålla pilbågen i hand och visade hur bågen skulle spännas, jag kommer forfarande ihåg hur hon såg ut, trotts att 30-35 år har passareat sedan dess.
Kanske är det som så, att jag omedvetet har dragits in i en nostalgi tripp. Det återstår att se, men jag tvilar starkt på att det är som så. Men å andra sidan, det är inte första gången jag har fel om något, så jag skulle inte bli förvånad om det i slutändan visar sig, att nostalgi hade med ett finger i spelet.

Inköp av rätt utrustning för rätt ändamål

Komposit pilbågar är ett relativt nytt påfund i sammanhanget, om man ser det ur ett historiskt perspektiv så att säga “i det utförandet som vi benämner dem idag”.
Så som jag ser det, valet som nybörjare faller på komposit pilbåge eller “recurve” det traditionell utförandet , det sistnämna används vid olympiska spelen och är därmed f allternativet som flertalet börjar med.

Argumentet jag hade med mig själv, var som sådant. Att jag har faktiskt redan provat på recurve pilbågar och det skulle vara extra roligt att även ge sig på den nya tekniken. Men komplext än så var inte, jag kan faktiskt även kombinera både recurve och komposit, den valmöjligheten kvarstår om jag vill växla mellan dessa.
Tror faktiskt att det i slutändan kommer att bli en kombination, känner mig själv allt för väl. Kommer inte kunna hålla mig till ett allternativ, när det andra står där och frestar på en armlängds avstånd. Eller ja, idag är det väl, en fråga om att klicka på knapp och sedan dyker ett paket upp på posten några dagar efter.